Inget kan väl framkalla känslor som musik. När man är glad så sätter man gärna i gång sin happylist på Spotify, dansar loss och känner euforin stiga i kroppen. Är du istället ledsen så finns det en uppsjö av låtar att grotta ner sig i och gråta ut. Och vem minns inte pirrkänslan som uppfann sig när man blev uppbjuden på en tryckare i sexan, hur låten liksom etsade sig fast och blev ett med dina känslor. När du sedan kom hem från ditt mellanstadiedisco så kunde du återuppleva stunden med att lyssna på tryckaren åter och åter igen. Den starka känsla som fanns i brösten när man som tolvåring dansade tryckare på byns fritidsgård infinner sig nog inte igen lika starkt för sedan så kommer bara kopior av vad som redan har varit.
Musik och bra låtar kan ge energi också. Är låtarna bra och har ett drag som du går i gång på, ja, då blir det också lättare att städa eller göra andra tråkiga husligheter. Musiken underlättar det som är tråkigt helt enkelt. Och det blir ju inte roligare än man gör det. Så på med musik på högsta volym, fram med dammtrasan och sätt igång och göra huset skinande rent.
Bra musik framförd av en grupp med bra utstrålning har också förmågan att framkalla känslor av förälskelse och tillhörighet. Detta fenomen har vi ofta sett hos fansen till populära pojkgrupper som New kids on the block, Take That, The Beatles och artister som Elvis, Michael Bolton, Brian Adams och John Mayer. Allt handlar om hur de som framför låtarna når fram till sin publik. Manliga band och artister har lättare att nå fram till sina kvinnliga fans än vad kvinnliga artister och band når fram till sin manliga publik.
Detta fenomen har också setts tydligt i talangtävlingar som Idol som framröstas av publiken som tittar, här har de manliga tävlande en klar fördel då den kvinnliga publiken röstar mer och är mer hängivna fans än vad den manliga publiken är.
Nåväl, åter tillbaka till musikens inverkan på känslorna. Det finns väl inget som framkallar så mycket nostalgikänslor som låtar från för, musik vi minns och låtar som vi kan koppla ihop med specifika minnen. En låt som man hörde på först dejten, första tryckaren, överraskningsfesten för bästa kompisen, låten som ni spelade på kassett i bilen på semestern etc. Musiken etsar sig liksom fast tillsammans med ditt minne av situationen och gör den ännu starkare.
Så fint ändå att du kan sammankoppla en viss låt med din mammas fuldans i sjuttiotalsköket på åttiotalet, hur Tanita Tikaram blivit en självklar del av din barndom och att Whams ”Wake me up before you go go!” var en självklar allsång på väg till kvällsdoppet i den lilla insjön i grannbyn. Så självklart just då och så starkt minne i dag, så fint ändå. Musikminnen som knyts ihop och bildar ditt förflutna, ett lyckligt och ett kärt minne som kan plockas fram då och då.